Ulf Heijbel

Ja så är jag tillbaka i denna underbara övärld i sin skönhet, exotism, vänlighet, bahaglighet. Jag har under denna resa undrat många gånger varför jag återvänder hit efter så många år, kanske för att hitta mig själv, kanske som jag också skrivit i denna blogg, för att försöka starta något nytt i livet. Jag vet faktiskt inte. Men det jag vet att denna resa hjälpt mig att öppna mina sinnen och förhoppningsvis bli en mer öppen och omtänksam människa. En livets terapi. Kanske mitt sätt att tänka igenom min tillvaro och se min omgivning med så positiva ögon jag förmår. Det hjälper mig att älska livet självt. Jag kunde lätt låtit bli men något har drivit mig tillbaka till Bijagosarkipelagen som ändå var mitt hem under många år. Jag känner mig också glad och mycket tillfreds sedan en tid tillbaka.

Jag hann inte mer än sätta foten på denna ö förrän någon ropade högt så att alla vände sig om Ulfo bim li Ulfo Ulfo, Det var en gammal vän Preto från en närliggande by, det blev många kramar och pussar och lite tårar. Det är fantastiskt. Sedan har detta spritt sig och folk har fullkomligt invaderat min enkla boplats hos en senegales som heter Titi, en underbar människa. Jag bor i en minimalt hus utan elektricitet men fullt av mänsklig värme. Allt och alla är vackra och vänliga. Ingenting har till synes förändrats mer än att alla blivit 25 år äldre, men inombords och utombords är allt oförändrat.

Många äventyr är på gång som det heter . Idag fick jag se en 4 meter lång pytonorm som någon fångat och tyvärr dödat, imorgon ska jag paddla med en nyvunnen vän till en obebodd grannö och där göra en raid in i djungeln och bara vara den gamle Ulfo på nytt. Jag lever billigt och trivs nu när jag är tillbaka i paradiset.

vi hörs Ulfo

Sista dagen här i Bissau, har snackat in mig lite med några fiskare, och följer så med dom ut till havs och övärlden imorgon, ska bli härligt att möta mina gamla farvatten igen. Dom kommer att bjuda mig på mat och resa. Kostnad 0 kr. Anledning : jag är ju en gammal kollega. Det fungerar överallt. Sedan har jag mitt tält, självuppblåsande liggunderlag, moskitonät och erfarenhet i bagaget.

Träffade igår en cyklist från Holland som alltså hade cyklat hit på 6 månader, så jag bjöd honom med till min gamla hemtrakt Os Bijagos. Likaså har jag träffat en annan man, en fågelskådare från Frankrike, som jag också ska göra en specialare med nästa vecka. Han har pengar och båt, jag har resten. Får se vad det blir av det.

Igår kväll satt jag på en afrikansk bar och tog ett glas vin. Folk är så ofattbart vänliga och sätter sig alltid ner och pratar lugnt. I love it. Jag tackar gud för min Creole som sakta blomstrar, alla hjälper mig. Språk, vägen till fruktsamma kontakter. Nåja hör här nu: Efter någon timme undrade barägaren om jag var intresserad av att äta någonting. Naturligtvis, sa jag och han kom med följande förslag : prato de peixe, prato de galinha, prato de sancho. På svenska fisk, kyckling, apa. Så jag frågade då om han menar macaco. Ja visst sade han. Macaco betyder också apa. Det var lika självklart för honom som om det vore en hamburgare. Men jag fegade ur och frågade om vilken fisk det var, eftersom jag känner till den tropiska fisken sedan förr. Det var tainha, vilken är mkt god, så jag bad om det. Underbart gott. Men efter att ha sovit på saken ångrar jag att jag inte beställde prato de sancho, bara för veta, hur det smakar, och om det överhuvudtaget går att få ner. Nästa gång ska jag inte fega ur, jag lovar, välkommen då jag bjuder.

vi hörs Ulfo

Sitter fn och äter middag på en restaurang, eller vad jag ska kalla det. Under ett vackert flamboyang-träd sitter jag på en fd plaststol och äter en prato bianda, en tallrik mat. Till höger står mina kompisar gamarna, de rosahuvade och väntar. Dom vet vad som väntar. En branco, det är alltså jag, äter säkert inte upp allt, så kompisarna väntar tålmodigt. Tallriken består av en form av mal, en fisk, och underbart gott ris som bara dessa kvinnor kan tillaga, tro mig, jag vet. 5 spänn, tala om lågbudget, och så en bärs för ytterligare en femma förstås. Tala om lågbudget. Finns inte ens en gång med i Lonely planet, alla backpackers bibel. Detta är NÄRA verkligheten. Detta är verkligheten. Ingen annan stans äter man så gott, ingen annan stans får man en sådan uppassning, när man ska ta sig ett mål mat.

Dagens rätt, prato de dia, alltid samma,ris och fisk, med vinagre de lime,  gudomligt gott. Svårt att hitta mynten i fickan för att kunna betala. Sedlarna får ligga. Dom kan sin sak dessa kvinnor. Denna matlagningsklan, direkt på marken, i små kolgrillar, sida vid sida med gamarna. Inte nog med uppassning och lite smilande inställsamhet, där små flirtiga inslag finns med, detta eftersom en branco, jag alltså, aldrig sätter sig på en sådan här restaurang, ingen utom jag. Massor av andra nickar vänligt och undrar förstås vad som tagit åt mig, eftersom jag inte äter på hotellet istället.

Så händer det osannolika, en av de yngre kvinnorna kommer fram och undra om jag är färdig och om jag är nöjd och allt det där. Jag menar att jag är klar eftersom brancos inte äter gälar och själva kraniet på malar. Då frågar hon vänligt om hon kan hjälpa mig att avsluta måltiden. Jag säger ja, så sätter hon igång att käka upp resten med gälar och rubbet. Tro det eller ej. Då hojtar kvinnan som driver det hela att så gör man inte, det är ju en branco, som sitter här, men jag lugnar ner henne och säger att det ok och ser fascinerat på medan gamarna besviket drar sig undan i bakgrunden.

Detta händer endast på en mycket lokal restaurang

vi hörs Ulfo

Har kämpat som ett djur för att få till bilder på min blogg. Det är inte det lättaste för en gammal räv, eller varg menar jag, lupo som en del kallar mig här betyder varg, och jag är hellre en varg än en räv. Är total nybörjare på detta, och fick ju till slut in några bilder på siten, även om en del hamnade på sniskan. Idag har jag så försökt föra över en ljudfil från min mp3 inspelare till datorn men hur jag än bar mig åt blev jag inte på det klara med om det gick in eller inte. Har annars spelat in underbar musik och ska imorgon träffa virituosen, alla kategorier för att göra ett porträtt av honom och hans liv som guineansk musiker. I love it

vi hörs Ulfo