Tveklöst en äldre man av ringa betydelse, av svensk nationalitet, eller varför inte afrikansk eller global, som här i Bijagosarkipelagen aldrig behöver känna sig ensam eller utanför, begrepp som helt enkelt inte existerar här…utanförskap eller ensamhet.
Jag njuter just i detta av den tropiska fullmånen och cikadors oemotståndliga konsert.Jag älskar mina nära och kära, dessa barn, blommorna i tillvaron, finns där i mitt sinne eller som här, nära, oförvanskade, öppna, tillgivna. Barnen, bevisen på livets kretslopp, bärarna av medmänsklighet, fördomsfrihet, inger hopp om fred och frihet, fjärran från rasism och främlingsfientlighet, kanske en generation utan vapen och krigföring…. ja så kan en gammal gubbe som jag drömma och detta får mig att le mot den andre gubben däruppe, på månen och se visst ler han tillbaka
Vi hörs Ulfo
Kloka, fina tankar i afrikanska natten!