Inget är ljuvligare än att strosa omkring i den ljuva afrikanska natten på Caracol, en slags gata eller stig med en massa folk och allehanda kommers. ”Ulfo, coma”…Ulf hur är läget?. Man har ingen aning om vem som hälsar i det svaga månskenet, mörkerseendet är inte vad det varit heller. De svarta ansiktsdragen flyter ihop med den ännu svartare natten, även om en och annan röst avslöjar ägaren. Jag strosar med en vän, dvs går på afrikanskt maner genom att knappt lyfta fötterna, snarare vagga eller gunga fram, det skönt eller behagligt. Månen avslöjar groparna längs stigen och de flygande hundarna bildar väldiga skuggor i den varma sanden.
Vi tar oss en råtta, chigindurun och några koppar palma, färskt palmvin, här på Caracol, och allting sköljs sedan ner med en inhemsk bärs. Godnatt ”Amin na dita”, jag tar mig en tupplur snart.
Vi hörs Ulfo
Hej Ulfo, ja det är svårt att inte bli avis på den afrikanska natten! Här i Falsterbo dock tidiga vårstämningar med blommande vintergäck och sjungande trast, vintern har töat bort…
Jag var i helgen i Visby på surströmmingsfest där vi saknade dig och hann även besöka Amanda och Robin och dina små fina barnbarn! Väntan på det definitiva beskedet om finansiering gör att min nästa Sichuanresa blir senare än planerat….
Micke