Inte i en båt utan en stock, utan köl, som rullar som den vill, eller som jag inte vill. En färd lika äventyrlig som blöt, men stockar sjunker inte, vilket alltid är en tröst. Tänker mer på kameran än mig själv faktiskt, efter tidigare erfarenheter. Väl framme vid stranden till den ön Soga, fjärran från allt, med ett liv utanför verkligheten känns det som. Vi ankrar upp stocken och vandrar genom vacker djungel till byn Cotigako. Bu bim…ni har kommit. Alla frågar oblygt med vänliga ögon, vill veta allt. Det är sig likt. Barnen är lekfulla men tävlar om hjälpsamhet. Massor av getter grisar och höns lägger krokben.
Brancon, alltså jag, placeras lugnt i skuggan och snart släcker det färska palmvinet en resandes strupe, men framförallt serveras ostron direkt från stranden, halstrade ostron, ostron med dipp av lime och malugeta, chili, bara som en liten entre så att säga och jag trivs. Barnen lutar sig lätt emot mig och leverar ständigt sina mjuka leenden och öppnar ostronen åt mig med äkta glädje.
Så efter en underbar måltid av Garropa, havsaborre, ris, chili och lime allt tillagat i den röda palmoljan , siti vermelho, somnar jag in med ett leende, i den kolsvarta natten med sina doftande eldar under en ovanligt klar stjärnhimmel och därnere vid stranden ligger stocken och väntar på sina passagerare
Vi hörs Ulfo
Fantastiskt!!
Varje doft och varje ljud hörs känns och hörs genom texten. Vacker beskrivning! Ser fram emot mer! Kram!
Hej Elvis
Jag träffade en kvinna som jobbar på Pingstmission ( nuv PMU ) jag hade en föreläsning där. Han hade träffat dig i Guinea Bissau för många är sedan. Hon heter Ing-Marie Berglund. Minns du henne?
Gabriel Orm
jag brukar minnas kvinnor och därmed är denna ett undantag
Vi har varit i Gbg på filmfestivalen och givetvis valde vi bland andra en film från Guinea-Bissau ”Battle of Tabató”! Trodde vi skulle förstå ditt Guinea-Bissau bättre efter det. Bilderna var svartvita och innehållet mycket symboliskt mot krigen och för freden. Svårförståelig! Dina texter och bilder är mycket mycket bättre. Vi hade bättre tur med de indiska filmerna som var fantastiska för att inte tala om den chilenska filmen ”Illitrate” om en kvinna som är analfabet. Kan du se film i Guinea-Bissau?