Försiktigt men tveklöst vaknar den första tuppen i efternatten, drar med sig den ena efter den andra till ett gryningens körslag vars dirigent väcker skogsduvor, getter och slutligen oss människor till denna nya mjuka afrikanska morgon, med sitt spröda ljus.
Morgonens kaffe intas på verandan vid havet, då plötsligt Madjiro tillsammans med Odenta sitter där med sina vackra, befriande leenden: -Kom vi går till vårt hus och hälsar på den nyfödde sonen, bijagosfolkets framtid, vilken snart ler i mitt knä i kapp med morgonsolen. Hans namn låter nästan generande bekant. Tro det eller ej min nye lille vän heter Ulf.
Ett möte med ett bijagosbarn. Ett möte med Ulf.
Vi hörs Ulf
Poetiskt och ömsint skildring av en plats och ett gripande möta.
Nu vill vi se ett foto på detta lilla bijagosbarn, med det fina namnet, oxå! Och på Odenta.
Härligt. Jag tror du sätter avtryck.
Gabriel Orm
Helt otroligt! Det är såhär namn sprider sig över världen – om några år är kanske Ulf ett vanligt namn i Bijagos. Underbar att läsa. Tänker massa på dig och på vad du just nu är med om! KRAMAR!