DEN SISTA TIMMEN

Karneval, en oerhörd mängd människor, i ett enda gytter, en jättelik happening, obegriplig och osannolik. Detta vore något för våra teatermänniskor där hemma.

En häxkittel bestående av slinkande ylande hundar, vrålande kor, frustande getter, kacklande höns, galande tuppar, grymtande grisar och ”galna” människor i de mest märkliga kreationer en del praktiskt taget nakna. Alla ” spelande sin roll”, i natten, sjungandes, dansandes, ropandes, skrattandes, gråtandes.

Detta är västafrika i ett nötskal, ett kaos med någon form av svårtydd ordning, full av överraskningar. Jag får svårt att uppfatta om det är verklighet eller dröm. Ett jättelikt skådespel, med mängder av trummande människor, sjungande ålderdomliga mytiska sånger i falsett. Allt detta blandat med den medryckande västafrikanska popmusiken. Ett obegripligt kaos.

Inget är stilla, allt och alla gungar fram som i trans. Detta är en häxkittel med ett mycket djupt ursprung. En man dyker upp dansande med en pytonorm, en annan kommer, iklädd scooteroverall, ridande på en ko. Strax dansar där en hel flock unga bijagoflickor  endast klädda i sina barkkjolar, sjungandes sina vackra nedärvda cermoniella sånger och bombolomen dånar fram sina oemotståndliga rytmer. Dessa djungeltrummor av trädstammar , de talande trummorna.

Allt detta under min sista timme på Bubaque klockan 5 på morgonen den 6 mars 2011. Så dyker i spektaklet mina vänner under denna tid upp. Ingen förnekar den tidiga galna timmen, pussar, kramar, några tårar en och annan avskedspresent, några tårar till här på Bubaque den sista timmen kl 5 på morgonen

Vi hörs Ulfo