MIN VÄN JACQUES COUSTEAU

Min räddning, mitt sällskap, min själsfrände på många sätt och nu min patient. Jag har nämligen råkat bli kompis med Cousteau, den legendariske dykaren och biologen från Frankrike, eller snarare hans dubbelgångare Jaime från Mallorca, 58 år, äventyrare och resenär sedan tonåren, numera bosatt på Bubaque sedan 6 år, även om han brukar fuska under regnperioden och då bege sig till Mallorca. Dessa globala resenärer. Ja man träffar många i ett sådant här undantagsland. De dras hit som råttor just därför. Häromnatten i Bissau satt jag på en liten bar benämnd K och smuttade på en caperito ( sockerrörs-cana, lime och is, godis för den som gillar drinkar) med vid bordet satt den 41-årige spanjoren som hittills besökt 130 länder men som siktar på alla 194, den unge holländaren som cyklar söderut i Afrika tills det tar stopp, den medelålders och lite ensamma amerikanen som varit överallt på denna glob och nu bara stirrar på de afrikanska kvinnorna och så lilla jag m.fl. Språket; en osannolik mix av creole, engelska, franska, tyska och portugisiska, men så underbart med dessa språkliga tvärkast för att nå kommunikation.

Nåja, back to Jaime, den varmhjärtade och härlige spanjoren från Mallorca, min nyfunne vän. Vi skulle ju paddla oss runt i en minikajak bland dessa paradisöar, men hann bara avverka en enda förrän han åkte på världens kraftigaste inflammation i benet som svullnat upp till en stock om man överdriver lite, men typ Filaria även kallat Elefantiasis. Jag retar honom hela tiden med det och han skrattar tills han får så ont att tårarna kommer. Så nu är alla våra gemensamma turer inställda och jag jobbar som sjukskötare istället. Jag har bifogat en bild på eländet du kan blunda om du vill.

Som tur är har jag tre veckor kvar här, så att vi kan avverka några öar så småningom. På onsdag lär jag bli hämtad till spännande Canhabaque, så då får JACQUES COUSTEAU dyka för sig själv ett tag.

Vi hörs Ulfo