Kvällen är ljum och ljuvlig. Jag utnyttjar den till fullo. Skymningsljuset blandar sig med de afrikanska dofterna, de omisskännliga.
Mitt i allt detta rör sig dessa kvinnor, alla vackra, där de till synes glider fram, utan stress i sina färgglada kläder, de afrikanska kläderna i vackra mönster. På huvudet oftast en packning eller en bricka med varor. Balanserade till synes hur enkelt som helst, därav gångarten, med en hållning av medveten stolthet, och allt som oftast en baby på ryggen.
Ändå vet jag att dessa gazeller har det svårt, svårt att få sina varor sålda innan de förgås, svårt att finna underlag för sin överlevnad. Jag vet att det är en kamp för tillvaron här i u-ländernas u-land.
De är överlevarnas överlevare, dessa kvinnor, befolkningens livsnerv, i hundratal, i tusental.
Jag beundrar dem alla och försöker förstå, där de glider fram i tidlöshet.
vi hörs Ulfo