Gamar, asgamar, överallt dessa gamar, liknande stora hönor, fast fulare, med sina rosa huvuden. Det finns att rota i, avfall i stora högar här och var.
Men dom får också plats, dom tar sin plats i denna mångfald, i den afrikanska mångfalden av företeelser. Dom är som råttor, fast flygande, majestätiskt och örnlikt.
Men man vänjer sig snabbt, man vänjer sig vid allt, allt normaliseras efter några dagar. Då ser man inte längre detta. Det är normalt. Det blir normalt med dessa rosahuvade gamar som rotar runt och om kvällarna kivas med de flygande hundarna i mangoträdens mörka grönska
Höjden är ändå, under alla omständigheter, när man ser dom sitta på taknocken till Bissaus sjukhus, hospital Simao Mendes, väntande på vad?
vi hörs Ulfo