Ulf Heijbel

Farväl vackra , charmiga , stökiga, trasiga huvudstad, med dina eldar, vackert klädda kvinnor med sin gatukommers, skräphögar, grisar, getter, brummande generatorer. Farväl alla vänliga, generösa och hjälpsamma människor på gator och torg, barer, gaturesturanger och marknader. I toca tocas, taxibilar och kanoter, på hotell och cafeer. Farväl kära Bissau, kanske världens mest eländiga huvudstad, men med sin stora portion medmänsklighet, livsglädje, närhet och vänskap. Hoppas vi kan ses på nytt i ett fortsatt globalt möte, utbyta skratt och gråt, ge och ta nya kramar för att på så vis åter förstora livet självt. Farväl kära Bissau

Ja jag har faktiskt en afrikansk son, filho di  Bijagos, arkipelagens son, 21 år gammal,  min vän och skyddsling. Född och uppvuxen i arkipelagen har han försörjt sig själv sedan barnsben genom att klättra i palmerna, tappa palmvin, hugga ner de stickiga palmfrukterna med machete, hängandes i sitt egentillverkade klätterbälte, kasta sitt fiskenät vid stranden och sedan sälja sina naturprodukter för några futtiga CFA, den lokala valutan. På så vis har han kunnat betala den oförskämda skolavgiften ända från årskurs 1, och har på så vis nu nått ända fram till sitt sista gymnasieår som dock kostar ca 1000 kronor. Pålitlig målmedveten och arbetsvillig har han lyckats hitta ett jobb på mitt lilla afrikanska pensionat med sina 3 rum och tjänar där 250 kronor i månaden, inkl mat. Marcellino har hjälpt mig med allt och blev därför min skyddsling utan att be om det, ja helt enkelt min afrikanske son. Det känns bra och riktigt.

Vi hörs Ulfo